Något som denna blogg aldrig har handlat om men som mitt liv alltid handlat om är hästar. Tidigare kretsade hela mitt liv kring hästar och jag har sedan femton års ålder alltid haft egen häst, och jag har en även nu, dock så är han utlånad sedan september på grund av graviditeten och han kommer även vara utlånad till september detta år. 

 

Jag fick min första ponny 2006 som femton år, ett tvåårigt shettissto som tyvärr gick bort endast ett år senare på grund av fel från veterinärens håll efter ett huggormsbett. Ett halvår senare räddade jag livet på en nioårig varmblodsvalack och det är nog den varelse som ligger mig varmast om hjärtat och den hästen betyder än idag så oerhört mycket för mig trots att han är hos en ny ägare. Och nu sedan tre år i april äger jag en (i år) tioårig Irish cobvalack. 

 

Den största resan som ryttare och hästägare gjorde jag tillsammans med Idde (varmblodsvalacken) och vi kom in i varandras liv vid precis rätt tidpunkt. Att få vara med och förändra en häst så pass mycket till det positiva är så häftigt, nästan lika häftigt som att föda barn, och vi förändrade varandra så himla mycket. Jag har ett visst hästintresse kvar, jag trodde det försvann i samband med graviditeten då jag kände att jag inte behövde hästarna i mitt liv när jag fick en egen familj, men jag känner att intresset väcks till liv mer och mer för varje dag.

 

Jag vet idag inte hur jag kommer göra med Milton (min nuvarande häst) när september börjar närma sig, får se lite hur livet ser ut då och vart mitt intresse finns då. Men hästar kommer alltid vara en stor del av mig och jag tvekar aldrig på att få en chans att vistas i ett stall och få känna lite hästlukt. Dock så vet jag inte hur mycket ridkänsla det finns kvar i min kropp men det ska bli kul att se när den dagen kommer då jag äntligen får sitta på hästryggen igen.