Jimmy lämpade ju över mig till en sköterska direkt när vi kom in då han behövde åka och parkera bilen och ifrån undersökningsrummet minns jag ingenting. Sedan minns jag att jag fick åka på en bår till förlossningsrummet för jag kunde inte gå och nästa sak jag minns är att jag sitter i duschen och där satt jag ett bra tag.

Det är så sjukt hur våra kroppar är byggda att klara av allting, för idag skulle jag lätt kunna gå igenom ytterligare en förlossning för det var så coolt, men där och då skällde jag ut min syster för att hon frivilligt gått igenom två förlossningar frivilligt när hon visste hur ont den första gjorde. 

Undra om kroppen ger en minnesluckor just för att man ska vilja gå igenom det fler gånger? För att man ska glömma smärtan och på så sätt vilja föra sina gener vidare ytterligare en gång. 

Trots all den smärtan så är det det häftigaste jag gjort och gått igenom. Kraften man som kvinna får och hur länge man egentligen kämpar och går igenom smärtan. Varje dag flyger dessa tankar i mitt huvud, varje dag så önskar jag att någon filmat allt så jag kunnat få se hur jag var och vad som egentligen hände, när våran son kom till världen.

Melvin endast några minuter gammal.