Tänk hur länge sedan det är när man som gravid egentligen får sova en hel natt, utan att behöva gå upp och kissa, utan att få ont av att vända på sig, eller till och med på den tiden då man fortfarande kunde sova på mage. De senaste månaderna med tanke på att min smärta har ökat så har även min sömn minskat, jag är uppe minst fyra fem gånger per natt och går på toaletten, men sedan vaknar jag även varje gång jag måste ändra läge i sängen.

 

Det tar nästan två timmar för mig att somna varje natt, sedan två timmar att somna om efter att min man gått upp på mornarna, däremellan blir det inte mycket sammanhängande sömn. Jag vet inte hur jag ska ligga, får ont efter tio minuter hur jag än ligger plus att nu har jag börjat få svårt att andas hur jag än ligger, vare sig om jag ligger på sida eller på rygg. 

 

Sedan när lilleman är ute blir det nog inte mycket sömn heller, men då kanske man ändå kan sova bekvämt, jag kan inte göra annat än att längta efter att han ska komma nu, helst igår. Jag hoppas att min smärta följer med honom ut!

 

Idag ska jag i alla fall till sjukgymnasten, ska försöka se om det går att göra något åt min smärta och om vi kan hitta exakt vad det beror på. Ska vara där halv ett och eftersom gubben min får använda min bil nu när hans inte fungerar så måste han åka hem på sin lunch så jag sedan kan köra ned honom till jobbet igen för att åka till sjukgymnasten och sedan hämta honom när han slutar. Lite omständigt men det är så med tjejers bilar, konstigt nog håller de bättre än karlars. Haha!

 

Min lilla tant i somras.